Trubbel - Monica Zetterlund

Nu lyser ängarna av sommarns alla blommor.

Nu surrar bin, och fåglar sjunger överallt.

Nu stryker vinden genom trädens höga kronor

men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt.

Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt

och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst.

Därute doftar det av sommarns alla dofter.

Där är det sommar, men här inne är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och mina katter

ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst.

Försonad med min karaktär, för jag har aldrig

kunnat säga nej till någonting som helst.

Och aldrig nekat mig det ena eller andra,

och levat livet, tills jag krossades en dag.

Det börja med att du bedrog mig med en annan,

en som du sa var mycket finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten

och jag blev grundligt jämförd med din fina vän

Tills du bekände att han givit dig på boten

Då blev det dödstyst här i trädgården igen!

Ifrån den stunden blev den mannen dubbelt hatad

Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag

Och jag, jag kände det som även jag var ratad

Jag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag

Jag hade hammaren beredd under kavajen

När han kom ut i sidenscarf och sa: God dag!

Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata!

Jag bara stammade, nu minns jag inte vad…

Och jag blev bjuden på konjak och på cigarrer

och kunde inte få mig till att säga nej!

Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundis

och jag tog saker som du glömt med hem till dig!

Jag går omkring i mitt pompej, i bland ruiner

och jag trampar runt i resterna utav vårt liv

Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner

och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv!

Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar

och ta vårt liv och mina katter som de är.

Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar

Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!

Ora i prati risplendono di tutti i fiori estivi.

Adesso le api ronzano e gli uccelli cantano ovunque.

Ora il vento soffia tra le alte chiome degli alberi

ma nel mio giardino è certo, buio e freddo.

Qui è traballante e ricoperto di vegetazione, brutto e irriverente

e irrimediabilmente triste e grigio come nel mio petto.

Là fuori profuma di tutti i profumi dell'estate.

Lì è estate, ma qui è autunno.

Ho vissuto felicemente qui con te e i miei gatti

una vita di peccato e senza preoccupazioni per essere salvati.

Riconciliato con il mio carattere, perché non l'ho mai fatto

in grado di dire di no a qualsiasi cosa.

E non mi ha mai negato l'uno o l'altro,

e ho vissuto la vita, finché un giorno sono stato schiacciato.

È iniziato con te che mi tradivi con qualcun altro,

uno che hai detto era molto più gentile di me.

La nostra lite è durata settimane, le urla si sono mescolate al pianto

e sono stato completamente paragonato al tuo caro amico

Fino a quando hai confessato che ti ha dato la penitenza

Poi è stato di nuovo un silenzio mortale qui in giardino!

Da quel momento quell'uomo fu doppiamente odiato

Aveva giocato con te, con noi un po'

E io, ho sentito che anch'io ero perso

Volevo combattere ed ero diretto verso la sconfitta della mia vita

Avevo il martello pronto sotto la giacca

Quando uscì con una sciarpa di seta e disse: Buona giornata!

Entra, siediti un po' e parliamone!

Ho solo balbettato, ora non ricordo cosa...

E sono stato invitato a cognac e sigari

e non riuscivo a dire di no!

E quando ci siamo lasciati eravamo migliori amiche e bondis

e ho portato a casa cose che hai dimenticato!

Cammino nella mia Pompei, tra le rovine

e calpesto i resti della nostra vita

Ma non mi darai mai beccate sulle paillettes

e non diventerai mai il passatempo di qualcun altro!

No, per i vecchi legheremo bellissime ghirlande

e prendi la nostra vita e i miei gatti così come sono.

E nonostante tutta la mancanza di amore, la rottura e le frange

Ti amerò per tutta la vita, ti amo!