Elegi - Lars Winnerbäck

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst

Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst

Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting

Medan natten fäller blå kalla skuggor häromkring

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej

Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Det är en storm påväg inatt, rannsaka och bekänn

Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen

Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval

Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral

Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut

Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut

Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division

Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej

Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt

Och det berättade, du saknade mig inatt, det gör jag med

Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är

Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med

En elegi för alla sorger den där hösten handla om

För en mor som sjukna in och för ett barn som aldrig kom

För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in

För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement

Två ögonpar i tomhet från september till advent

För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt

Och för en kvinna som sa, «Allting är förstört, allt är brännt»

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än

För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej

Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Vedi l'altra metà del sole mentre tramonta a ovest

Sono seduto qui da solo a chiedermi dove andremo a finire dopo

Con te dall'altra parte del mondo, ho tempo per niente

Durante la notte, da queste parti cadono ombre azzurre e fredde

Faremmo qualsiasi cosa, non diremmo mai di no

E quello che mi affidi, lo affido a te

Stanotte si avvicina una tempesta, indaga e confessa

Il Figlio di Dio scenderà di nuovo dal cielo

Devi stare nudo davanti alla verità ea tutti i tormenti della terra

Metterà alla prova la tua forza, metterà alla prova la tua morale

Stiamo in silenzio davanti alla ragione, dove finisce l'estate

Da adolescente tornando a casa dopo il debutto di ieri

Ora niente sarebbe più come prima, eravamo in un'altra divisione

Potevamo sentire l'acqua scura dell'autunno ruggire sotto il ponte

Faremmo qualsiasi cosa, non diremmo mai di no

E quello che mi affidi, lo affido a te

E proprio di recente ho avuto modo di ascoltare le tue risate

E mi ha detto che ti sono mancato ieri sera, lo so

È tranquillo in fondo alla strada come non lo è mai stato

È come se la notte qui avesse visto tutto e continuasse a cantare

Un'elegia per tutti i dolori di cui parla l'autunno

Per una madre che si ammala e per un bambino che non è mai arrivato

Per l'ombra sul cortile dove il sole non splendeva mai

Per una forza che non c'era, ti manca la mia, mi manca la tua

Per un silenzio tra le mura che taglia il cemento

Due paia di occhi nel vuoto da settembre all'Avvento

Per un uomo che è andato a lavorare come se niente fosse

E per una donna che ha detto: "Tutto è rovinato, tutto è bruciato"

Un'elegia per tutte le strade che non abbiamo ancora percorso

Per un tempo che passa e non torna mai più

Faremmo qualsiasi cosa, non diremmo mai di no

E quello che mi affidi, lo affido a te