Vem som helst blues - Lars Winnerbäck

Jag kommer från en väg genom regnet

Där stensöta växer i kanten

Ser jag röken från tekniska verken

Är jag snart hemma igen

När solen sjunken bakom fabriken

Och duggregnet blåser i vinden

Kan jag minnas vem jag var en gång

Innan jag blev vem som helst

I dina ögon en gång

Från ett annat håll

Alla har en brokig historia

En eld man måste snudda vid kanten

Jag önskar att jag hade funnits där för dig

När du var ensam

Långt innan Stockholms kalkyler

När tid ännu fanns att förändras

Jag hamnar där ibland när det känns

Som att jag gått sönder

Låst i en cirkel

Rädd att göra fel

Rädslan har runnit genom åldrar och städer

Genom blodomlopp och märkliga gator

Tills jag blev vem som helst

En mörk, brusande fors

Tills jag blev vem som helst

Jag tänker på han jag tror hette Markus

Han som hade en V8 i bröstet

Jag minns när nån sa

Nu får du skylla dig själv, nu blir det 7−9

Han sa att den klassen är mongo

Sen såg vi nåt försvinna i Markus

Men vi andra hade ingen plats för nån som låter

Markus bara grät och grät

Och vi blev vilka som helst

Klockorna slog mellan dungar och tegel

Vi satt där och åt våra järpar

Och blev vilka som helst

Ensamma, tysta, undrande

Vilka som helst

Natten var så varm i augusti

Jag hade bara en sak i hågen

Jag var kär i din adress och ditt nummer

Jag var kär i dina krämer och t-shirts

Jag älskade stjärnorna

Som glittrade på himlen över tallarna

Att vi var två personer

Inte vilka som helst

Jag visste inte ens att dom känslorna fanns

Nu kräver jag att dom känns hela tiden

För vem som helst

Ge mig nånting mot rastlösheten

Vad som helst

Jag kommer från en tall och en åker

Jag har doftat som ett hygge i skogen

En gång hade jag ojämna tänder och en dagdröm

Vi satt en kväll på Stora Hotellet

Lasse Winnerbäck kom in genom dörren

Vi bjöd honom på vin

Och vi pratade en lång stund

Det var inget särskilt med honom

Han var som vem som helst

Vengo da una strada sotto la pioggia

Dove la dolcezza della pietra cresce ai margini

Vedo il fumo dei lavori tecnici

Sarò di nuovo a casa presto

Quando il sole tramonta dietro la fabbrica

E la pioggerellina soffia nel vento

Posso ricordare chi ero una volta

Prima di diventare qualcuno

Nei tuoi occhi una volta

Da un'altra direzione

Ognuno ha una storia eterogenea

Un fuoco che devi toccare al limite

Vorrei essere stato lì per te

Quando eri solo

Molto prima dei calcoli di Stoccolma

Quando il tempo doveva ancora cambiare

Finisco lì a volte quando mi sembra giusto

Come se fossi crollato

Bloccato in un cerchio

Paura di sbagliare

La paura ha attraversato secoli e città

Attraverso il flusso sanguigno e strane strade

Finché non sono diventato qualcuno

Rapide scure e ruggenti

Finché non sono diventato qualcuno

Penso all'uomo che credo si chiamasse Markus

Lui che aveva un V8 nel petto

Ricordo quando qualcuno disse

Ora devi incolpare te stesso, ora sarà 7-9

Ha detto che la classe è mongo

Poi abbiamo visto qualcosa scomparire in Markus

Ma il resto di noi non aveva spazio per far suonare nessuno

Markus pianse e pianse

E siamo diventati chiunque

Le campane suonavano tra boschetti e mattoni

Ci siamo seduti lì e abbiamo mangiato i nostri jerpas

E divenne qualsiasi

Solitario, silenzioso, meravigliato

Nessuno

La notte era così calda in agosto

Avevo solo una cosa in mente

Ero innamorato del tuo indirizzo e del tuo numero

Mi sono innamorata delle tue creme e delle tue magliette

Amavo le stelle

Che brillava nel cielo sopra i pini

Che eravamo due persone

Non uno qualsiasi

Non sapevo nemmeno che esistessero quei sentimenti

Ora esigo che si sentano sempre

Per chiunque

Dammi qualcosa contro l'irrequietezza

Qualsiasi cosa

Vengo da un pino e un campo

Ho sentito l'odore di una radura nel bosco

Una volta avevo i denti irregolari e un sogno ad occhi aperti

Ci siamo seduti una notte allo Stora Hotellet

Lasse Winnerbäck entrò dalla porta

Gli abbiamo offerto del vino

E abbiamo parlato a lungo

Non c'era niente di speciale in lui

Era come chiunque