Utkast till ett brev - Lars Winnerbäck

Nu när du har sagt hur du tänker

Var det inte speciellt intressant

Vill jag skicka några rader från tippen

Från högkvarteret Greta Garbo

Jag hör en kräftskiva nere från gatan

Och silltrutar uppe från taken

Ibland längtar jag ut i Europa

Men jag reser inte ensam igen

Har jag sagt att jag ska flytta till hösten?

Trehundra meter åt öster

Jag ska sitta på balkongen när kvällen kommer

Och spökskriva dikter åt kungen

Och jag ska öppnas som ett tvårumshotell

Där du kan komma och gå som du vill

Och kan jag så slänger jag bort allt jag har

Och bara sparar en fast telefon

Ingen ska se mig gå ner mig, jag kommer tillbaka

Här guppar ingen herrelös båt

Ett vingslag får luften att skaka

Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så

Människor som håller sig i tiden

Lämnar ingen dröm bara drömd

Vi har ingenting här att predika

Och vi jagas ända in i sömnen

Jag ska måla med gouache och akryl

Den tavla som jag alltid har tänkt mig

Ett svar på alla tänkbara frågor

Sen ska jag hänga den över din säng

Sa jag att jag har min förtröstan

I Jesus och den Helige Anden?

Jag läser böcker som jag borde ha läst

Och jag lyssnar mest på Jimmie Rodgers

Och jag skiter i att svara när det ringer

Det är ett väldigt långsamt sätt att bli ensam

Jag retirerar och är snart tillbaka

På gatan där jag lärde mig gå

Ingen ska se mig gå ner mig, jag kommer tillbaka

Här guppar ingen herrelös båt

Ett vingslag får luften att skaka

Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så

Och jag ska hitta dig igen längs med vägen

Innan jag har fyllt mina fyrtio

Jag gör plats på min nya balkong

Om du vill odla din Hungarian Hot Wax

Och när jag möter ensamheten i trappan

Ska jag klä den i byxor och skor

Jag ska ringa mina vänner igen

Och vara nykter nästan varje kväll

Ingen ska se mig gå ner mig, jag kommer tillbaka

Här guppar ingen herrelös båt

Ett vingslag får luften att skaka

Ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så

Ora che hai detto come pensi

Non era particolarmente interessante

Voglio inviare alcune righe dalla punta

Dalla sede di Greta Garbo

Sento una fetta di aragosta in fondo alla strada

E aringhe dai tetti

A volte desidero l'Europa

Ma non viaggio di nuovo da solo

Ho detto che mi trasferirò questo autunno?

Trecento metri a est

Sarò seduto sul balcone quando verrà la sera

E scrivi spettrali poesie per il re

E aprirò come un albergo di due stanze

Dove puoi andare e venire a tuo piacimento

E se posso, butto via tutto quello che ho

E salva solo un telefono fisso

Nessuno mi vedrà scendere, tornerò

Nessun bob randagio qui

Un battito d'ali fa tremare l'aria

Nessuno dovrebbe vedermi scendere, non vedermi mai così

Persone al passo con i tempi

Non lascia sogno appena sognato

Non abbiamo niente qui da predicare

E siamo inseguiti fino al sonno

Dipingerò con guazzo e acrilico

Il quadro che ho sempre immaginato

Una risposta ad ogni domanda immaginabile

Allora lo appenderò sopra il tuo letto

Ho detto che ho la mia fiducia

In Gesù e nello Spirito Santo?

Ho letto libri che avrei dovuto leggere

E ascolto principalmente Jimmie Rodgers

E io cago nel rispondere quando squilla

È un modo molto lento per essere soli

Sto andando in pensione e tornerò presto

Sulla strada dove ho imparato a camminare

Nessuno mi vedrà scendere, tornerò

Nessun bob randagio qui

Un battito d'ali fa tremare l'aria

Nessuno dovrebbe vedermi scendere, non vedermi mai così

E ti ritroverò lungo la strada

Prima che compissi quarant'anni

Faccio spazio sul mio nuovo balcone

Se vuoi coltivare la tua cera calda ungherese

E quando incontro la solitudine sulle scale

Dovrei vestirlo con pantaloni e scarpe

Chiamerò di nuovo i miei amici

E sii sobrio quasi ogni notte

Nessuno mi vedrà scendere, tornerò

Nessun bob randagio qui

Un battito d'ali fa tremare l'aria

Nessuno dovrebbe vedermi scendere, non vedermi mai così