Där elden falnar (men fortfarande glöder) - Lars Winnerbäck, Hovet

Du hade rätt, sångerna kom från andra länder

Vi möttes i ett underland och står på en perrong

Där allt förändras fast ingenting händer

och skymningen är tidlöst vacker

och jag skriver den från en stuga vid en sjö

det är lätt att bli blödig och nostalgisk

fast man bara bytt miljö

Vi hade allt, och friheten var ännu inte stulen

vi hade skogarna i söder, drömmarna i väster

och sandade vägar under hjulen

och vi visste ingenting om verkligheten,

ja vi sökte i det stora efter svar

Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar

Du har vunnit och förlorat, du har sett dig själv i spegeln

Du har vaknat i fel säng, du har vart kär

Och framtiden väntade som en farlig gåta

Man har bråttom dit, sen är man där

I en stad som får en att bli större än man är

Men i en ålder som sätter allt på jorden

Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville

Men nu skulle jag inte välja dom orden

Jag har ingen lust, Jag fastnar framför tv: n när det skymmer

att följa dig i livet och skynda mig hem,

för att fylla på så mycket skåpen rymmer

Jag prata med en vän innan jag reste,

Hon sa du måste alltid packa lätt

Som att du alltid är på resa och ännu inte sett vad du har sett

Vad ska vi göra med vår tro?

Vad ska vi göra med vårt hopp?

Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder?

Ser du hur det skymmer, hur färgerna ger opp

Där elden falnar men fortfarande glöder

Vi kan inte färdas, bakåt i tiden,

och det skulle bara va ett steg tillbaka

Jag hatar min rastlöshet, jag älskar min tjej

det är så mycket som jag glömmer att bejaka

Och det är svårt, att tassa på den folkhemska skaran

Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner

Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den

Vem som helst kan avge tomma löften,

och göra hål där de lovar och svär

Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är

Du är min vän, och stormarna i vår blir våra bröder

Våra fäder tacklar av nu, världen är vår

Där elden falnar men fortfarande glöder

Om vi ses, bland dimmorna i norr eller i söder

Med drömmen i behåll och med lust att ta vid

Där elden falnar men fortfarande glöder

Avevi ragione, le canzoni venivano da altri paesi

Ci siamo incontrati in un paese delle meraviglie e siamo su una piattaforma

Dove tutto cambia anche se non succede nulla

e il tramonto è di una bellezza senza tempo

e lo scrivo da una casetta in riva al lago

è facile diventare sanguinari e nostalgici

anche se hai appena cambiato l'ambiente

Avevamo tutto e la libertà non era ancora stata rubata

avevamo le foreste a sud, i sogni a ovest

e strade sabbiose sotto le ruote

e non sapevamo nulla della realtà,

sì, eravamo in gran parte alla ricerca di risposte

Tante illusioni che sono crollate e tante strade rimaste

Hai vinto e perso, ti sei visto allo specchio

Ti sei svegliato nel letto sbagliato, sei stato innamorato

E il futuro attendeva come un pericoloso mistero

Hai fretta di arrivarci, allora sei lì

In una città che ti rende più grande di te

Ma in un'epoca che mette tutto sulla terra

Pensavo di sapere chi ero e cosa volevo

Ma ora non sceglierei quelle parole

Non ho voglia, rimango bloccato davanti alla TV quando fa buio

per seguirti nella vita e portarmi in fretta a casa,

riempire quanto più possono contenere gli armadietti

Sto parlando con un amico prima di partire,

Ha detto che devi sempre fare le valigie

Come se fossi sempre in movimento e non avessi ancora visto quello che hai visto

Cosa dobbiamo fare con la nostra fede?

Cosa dobbiamo fare con la nostra speranza?

Cosa dovremmo fare con il nostro amore sanguinante?

Vedi come fa buio, come i colori si arrendono

Dove il fuoco cade ma brilla ancora

Non possiamo viaggiare, indietro nel tempo,

e sarebbe solo un passo indietro

Odio la mia irrequietezza, amo la mia ragazza

c'è così tanto che mi dimentico di affermare

Ed è difficile scalfire la folla popolare

Ogni torre che costruisci, qualcun altro crollerà

Un idiota che vede solo la sua occasione dovrebbe coglierla

Chiunque può fare promesse vuote,

e fare buchi dove promettono e giurano

È facile tacere, e più difficile a dirsi così com'è

Sei mio amico e le tempeste di primavera saranno nostri fratelli

I nostri padri stanno affrontando adesso, il mondo è nostro

Dove il fuoco cade ma brilla ancora

Se ci si vede, tra le nebbie del nord o del sud

Con il sogno intatto e con la voglia di prendere il sopravvento

Dove il fuoco cade ma brilla ancora