Död och himmel - Lars Winnerbäck

Jag hörde från din vän

Att du lämna oss igår

Bland fotbollen, kalendrarna och snön

Att du aldrig sa adjö

Men vi hörde dig ändå

Du har väl alltid släpat runt din sista sömn

Och stan blev tyst och underlig

Den kommer säkert bli sig lik

Men det är som att den saknar lite ström

Jag ser en kö vid Marie Laveau

Och det är glest på Röde Orm

Och lindarna ser bara ut som gamla träd

Och jag följer taxametern

Och jag ser en horisont

Och en tunnel och ett ljus och allt det där

Det är så mycket som har hänt här

Vänner, fester, kärlek, barn

Vi söker och vi rymmer och vi längtar

Och vad man än ska tro om död och himmel

Du är nånstans, du är nånstans

Folk går på och kliver av

På gröna linjen söder ut

En trött och långsam vardagsandedräkt

Och det blir fredagskväll igen

En vanlig radhustacokväll

Nån blir glad av sånt och nån blir knäckt

Jag står och ser vad du blir utan

Det är så tydligt det är så skört

Och det dånar som ett hav där under bron

Och jag minns den kvällen

När vi satt på lokal

Och du skrattade och grät på samma gång

Och du skulle bli farsa

Och du höll ett tal

Du sa jag kan inte, jag kan verkligen inte sånt

Annonser och blomsterbud

Och cirka plus minus noll

Och fasaden som har spelat ut sin roll

Och vad man än ska tro om död och himmel…

Jag hörde från min vän

Att du lämna oss igår

Bland tidtabeller och tunnelbanetåg

Att du aldrig sa adjö

Men vi hörde dig ändå

Vi var många här som kände och som såg

Ho sentito il tuo amico

Che ci lasci ieri

Tra il calcio, i calendari e la neve

Che non hai mai detto addio

Ma ti abbiamo sentito comunque

Probabilmente ti sei sempre trascinato dietro il tuo ultimo sonno

E la città divenne tranquilla e strana

Sarà sicuramente lo stesso

Ma è come se gli mancasse un po' di potenza

Vedo una coda a Marie Laveau

Ed è scarso su Röde Orm

E i tigli sembrano proprio alberi secolari

E seguo il tassametro

E vedo un orizzonte

E un tunnel e una luce e tutto il resto

Ci sono così tante cose che sono successe qui

Amici, feste, amore, bambini

Cerchiamo e scappiamo e aneliamo

E qualunque cosa pensi della morte e del paradiso

Sei da qualche parte, sei da qualche parte

La gente sale e scende

Sulla linea verde a sud fuori

Un respiro quotidiano stanco e lento

E sarà di nuovo venerdì sera

Una normale serata di taco in una casa di città

Qualcuno ne è felice e qualcuno si arrabbia

Mi fermo e vedo cosa diventi senza

È così chiaro che è così fragile

E tuona come un mare sotto i ponti

E ricordo quella notte

Quando ci siamo seduti nei locali

E tu hai riso e pianto allo stesso tempo

E tu saresti un padre

E tu hai fatto un discorso

Hai detto che non posso, non posso proprio farlo

Annunci e offerte floreali

E circa più o meno zero

E la facciata che ha svolto il suo ruolo

E qualunque cosa pensi della morte e del paradiso...

Ho sentito il mio amico

Che ci lasci ieri

Tra orari e metro

Che non hai mai detto addio

Ma ti abbiamo sentito comunque

Molti di noi qui sapevano e vedevano