En vän i solen - Lars Winnerbäck

Det är alltid nån debatt igång och jag kan inte se dom

Jag blir full av mörka tankar flera dar

Jag önskar att jag deltog lite mer i det sociala

Men jag behöver ha det mesta av mig kvar

Och det är vår i luften

Jag börjar tänka på Dalarö

Jag tänkte på dom somrarna med nytt perspektiv

Du var som en kung där bland herrskapens klippor

Gud vad du behövdes i mitt liv

Var vi såna du och jag som glider ifrån varann?

Eller tänker du att det bara var jag?

Jag kanske blev vad man kallar för «carried away»

Det såg så bra ut då, men allt var inte bra

Och med all vår smak för dekadent romantik

Dom där nätterna vid Stureplan känns så långt bort nu

Det tog så lång tid sen att hitta tillbaka till nåt värdigt

Men jag sjunker kanske lättare än du

Nu är häggen tillbaka snart och talgoxen sjunger

Nu är natten nästan kortare än dan

Tjugo år i Stockholm mellan guld och förluster

Det var du som visa mig allting här i stan

Och jag gifte mig i vår nu

Och du blev visst aldrig bjuden

Fast jag varit på alla dina bröllop vad jag vet

Det var ingenting som hände, bara dagarna som gick

Plus att vi ville ha det litet och diskret

Och jag fattar nästan aldrig nånting av det du gör

Och jag är ledsen att jag inte alltid orkar vara där

Men jag hoppas att jag skriver till en vän i solen

Jag hoppas du är lycklig och kär

C'è sempre un dibattito in corso e non riesco a vederli

Sono pieno di pensieri oscuri per diversi giorni

Vorrei aver partecipato un po' di più ai social

Ma ho bisogno di mantenere la maggior parte di me stesso

Ed è primavera nell'aria

Inizio a pensare a Dalarö

Ho pensato a quelle estati con una nuova prospettiva

Eri come un re là tra le rocce della Signoria

Dio di cosa avevi bisogno nella mia vita

Siamo stati noi quelli che io e te ci siamo allontanati l'uno dall'altro?

O pensi che fossi solo io?

Potrei essere diventato ciò che viene chiamato «portato via»

Sembrava così bello allora, ma non tutto era buono

E con tutto il nostro gusto per il romanticismo decadente

Quelle notti allo Stureplan ora sembrano così lontane

Ci è voluto così tanto tempo per trovare di nuovo qualcosa di degno

Ma potrei affondare più facilmente di te

Ora il falco torna presto e la cinciallegra canta

Ora la notte è quasi più corta del giorno

Vent'anni a Stoccolma tra oro e perdite

Sei stato tu a mostrarmi tutto qui in città

E ora mi sono sposato questa primavera

E probabilmente non sei mai stato invitato

Anche se sono stato a tutti i tuoi matrimoni, per quanto ne so

Non è successo niente, solo i giorni che sono passati

Inoltre lo volevamo piccolo e discreto

E non capisco quasi mai niente di quello che fai

E mi dispiace non poter essere sempre lì

Ma spero di scrivere ad un amico al sole

Spero che tu sia felice e innamorato