Farväl Jupiter - Lars Winnerbäck

Här på gatan där jag gömmer mig

Har hösten börjat tidigt

Du hör vindarna från slummern

Mellan grenar och blad

Har du vaknat efter kraschen

Har du samlat dina saker

När förtrollningen är bruten

Är det dags att ge sig av

Inget rinner ut i sanden

För en drömmare från landet

Som varit mest i skymningens

Flammande brand

En dag står han mitt i askan

Med ett litet barn i handen

Vilsen som en flykting

I sitt barndomsland

Farväl Jupiter, adjö

Jag måste läka mina sår

Jag ser din singlande snö

Dölja spåren där jag går

Du vet, kvar fanns ingen undran

Ingen lust och ingen skärpa

Bara skatteskrapans skugga

Och ett svidande drag

Vi var starkare än mörkret

Vi var snabbare än ljuset

Vi var myten om oss själva

Jupiter och jag

Farväl Jupiter, adjö

Jag måste läka mina sår

Jag ser din singlande snö

Dölja spåren där jag går

Jag ska sakna din välsignelse

När stormarna rasar

Länge ska du fattas

I den vådliga stan

Tack för skymningens sånger

Tack för nattens alla lögner

Tack för rodnaden om morgonen

Och drömmarna på dan

Tack för kriget mot dom kloka

För virvlarna i håret

Tack för svaren på gåtorna

Du la i min hand

Jag ska minnas dina drömmar

Jag behåller dina viljor

Jag ska söka dina krafter

I ett farligare land

Farväl Jupiter, adjö

Jag måste läka mina sår

Jag ser din singlande snö

Dölja spåren där jag går

Farväl Jupiter, adjö

Jag måste läka mina sår

Jag ser din singlande snö

Dölja spåren där jag går

Qui sulla strada dove mi nascondo

L'autunno è iniziato presto

Senti i venti del sonno

Tra rami e foglie

Ti sei svegliato dopo l'incidente?

Hai raccolto le tue cose

Quando l'incantesimo è rotto

È ora di partire?

Niente scorre nella sabbia

Per un sognatore di campagna

Che è stato per lo più nel crepuscolo

Fuoco fiammeggiante

Un giorno si trova in mezzo alle ceneri

Con un bambino piccolo in mano

Perso come rifugiato

Nel paese della sua infanzia

Addio Giove, addio

Devo curare le mie ferite

Vedo la tua singolare neve

Nascondi le tracce dove vado

Sai, non c'era più meraviglia

Nessun desiderio e nessuna nitidezza

Solo l'ombra del raschietto fiscale

E una mossa pungente

Eravamo più forti dell'oscurità

Eravamo più veloci della luce

Eravamo il mito di noi stessi

Giove ed io.

Addio Giove, addio

Devo curare le mie ferite

Vedo la tua singolare neve

Nascondi le tracce dove vado

Mi mancherà la tua benedizione

Quando infuriano le tempeste

Ci mancherai per molto tempo

Nella città pericolosa

Grazie per le canzoni del crepuscolo

Grazie per tutte le bugie della notte

Grazie per il rossore del mattino

E i sogni del giorno

Grazie per la guerra contro i saggi

Per i vortici nei capelli

Grazie per le risposte agli indovinelli

Mi hai messo in mano

Ricorderò i tuoi sogni

Mantengo i tuoi desideri

Cercherò la tua forza

In un paese più pericoloso

Addio Giove, addio

Devo curare le mie ferite

Vedo la tua singolare neve

Nascondi le tracce dove vado

Addio Giove, addio

Devo curare le mie ferite

Vedo la tua singolare neve

Nascondi le tracce dove vado