Kom - Lars Winnerbäck

Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst

Men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror

Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om det känns det som

Du gick för långt, du är alltid deras fnask.

Jag säger Kom

Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt

Dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt

Din byst är full med rock’n’roll och håret lyser blont

Det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt

Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken

Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken

Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt

Det gör dig matt och arg och nertryckt

I två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök

Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök

Jag säger Kom

Kom, så ruttnar vi ihop

På alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör

För har man nån gång grävt en grop

Åt alla veta-bättre-typer

Får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör

Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu

Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du

Vet hur det känns, det vet väl jag, jag har känt dig, jag är van

Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan

Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd

Du blir ett fnask och du är alltid deras fnask, och han är glömd

Men låt dom älta, dividera om vikten i det där

Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om

Jag säger Kom

Kom så ruttnar vi ihop

På alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör

För har man nån gång grävt en grop

Åt alla veta-bättre-typer

Får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör

Ja, du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst

Och den är lika spottad på som begagnade bröst

Nu faller löv, det blåser på, det börjar om

Jag säger Kom, här är världen, här är livet vi ska leva i

Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen

Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen

Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd

Om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld

Du kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv

Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv

Några smulor till duvorna, min vän

Sen går vi hem

Ja, sen går vi hem

Sen går vi hem

Ja, sen går vi hem

Diventi depresso con due scarpe troppo ruvide, inizia ad essere autunno

Ma non è mai così crudele e in bianco e nero come pensi

So che hai detto male e l'intera città sa se ne ha voglia

Sei andato troppo oltre, sei sempre la loro prostituta.

Dico Andiamo

Tutto è perdonato, dicono solo sciocchezze

Devono aver già dimenticato quanto può essere divertente rotolare in giro

Il tuo busto è pieno di rock'n'roll e i tuoi capelli sono biondi

Sarebbe ingiusto che qualcuno ti giudicasse per questo

Usciamo e cospargiamo di piccole briciole gli uccelli a terra

Certi giorni sei tutt'uno con tutte le persone nel parco

Tu il mio angelo, in questa vita devi fuliggine per tutte le stronzate che hai pensato

Ti rende noioso, arrabbiato e depresso

In due scarpe troppo ruvide, la tua bocca fuma di fumo

Stiamo andando a casa, probabilmente puoi marcire su una sedia nella mia cucina

Dico Andiamo

Dai, marciremo insieme

Su tutti i tipi più esperti che dovrebbero dire come fare

Perché una fossa è mai stata scavata

A tutti i tipi più esperti

Che tu possa sdraiarti e vergognarti finché non muori

C'è una parola per ciò di cui soffro, ma ora l'ho dimenticata

Che per trovare troppo tardi ciò che si dovrebbe dire, e tu

So come ci si sente, lo so, ti ho conosciuto, ci sono abituato

Avrei dovuto dire ieri cosa mi è venuto in mente oggi

Ma ora è troppo tardi, ora è fatto, ora sei condannato

Sei una prostituta e sei sempre la loro prostituta, e lui è dimenticato

Ma lasciali stare, dividi il peso di quello

Qui non devi mai sbagliare, qui non devi mai rifare

Dico Andiamo

Dai, marciremo insieme

Su tutti i tipi più esperti che dovrebbero dire come fare

Perché una fossa è mai stata scavata

A tutti i tipi più esperti

Che tu possa sdraiarti e vergognarti finché non muori

Sì, diventi depresso con due scarpe troppo ruvide, inizia ad essere autunno

Ed è sputato come seni usati

Adesso le foglie cadono, soffia, ricomincia

Dico Vieni, ecco il mondo, ecco la vita in cui dobbiamo vivere

Noi, e tutti i piccioni per terra, tutti gli uccelli della foresta

Tutta la gente del parco, tutti i signori dell'osteria

Non c'è nessuno qui che possa giudicare, qui non c'è più studioso

Della tua vita, della tua città, del tuo paese, del tuo mondo

Torni sempre, con le direttive per conoscere meglio

In un mondo, in un paese, in una città, in una vita

Delle briciole per i piccioni, amico mio

Poi andiamo a casa

Sì, allora andiamo a casa

Poi andiamo a casa

Sì, allora andiamo a casa