Om tiden vill ifatt - Lars Winnerbäck

Lika mystisk och gåtfull som en kyrka längs vägen

Upplyst mellan träden, ödsligt belägen

Om hösten om våren, i en tyst blå natt

Som en fackla, som ett ljus kom du fram till mig där jag satt

Som ett åtråvärt hopp i en tung tristess

Jag hade nästan gett opp, det var så grått tills dess

Men du sa att du hörde mig på radion idag

Du var den enda som kom fram, det var det enda du sa men

Allt jag ser, allt jag hör

Din röst, din blick, ditt skratt

Du har ögon som berusar en natt

Så jag väntar, ja jag väntar

Om tiden vill ifatt

Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år

Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår

Tills jag sa «Väntar du på nån eller vill du bli min?»

Du sa «Vad svarar man på sånt?», jag sa «Man svarar nog ingenting»

Men lägg armarna runt mig och slit ut vad jag har

Och gräv i det dunkla med sök inga svar

För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla

Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad av

Allt jag ser…

Du sa «Vänta lite grann, behåll poserna på

Vart ska vi komma nånstans?

Vart ska vi gå, vart ska vi gå?»

Jag sa «Det finns inga mål, men det finns sätt att ta sig dit

Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit»

Det var natt, det var natt, det var äntligen natt

Våren var på väg, jag var rusig och matt

Vi var på gång, vi var VIP, det var nån efterfest för Kent

Och allt var lite eftertraktat, allt var lite känt och

Allt jag ser…

Mellan Tumba och Järna finns en kyrka vid sjön

Vi tar oss dit i oktober, strax före snön

Den här vinden är så kraftig, hela världen är på spänn

Den mörka natten är så mörk, jag måste se henne igen

Misteriosa ed enigmatica come una chiesa lungo la strada

Illuminato tra gli alberi, desolato

In autunno in primavera, in una tranquilla notte azzurra

Come una torcia, come una candela, sei venuto da me dove ero seduto

Come una speranza ambita in una pesante noia

Mi ero quasi arreso, era così grigio fino ad allora

Ma hai detto di avermi sentito alla radio oggi

Eri l'unico a farsi avanti, non hai detto altro ma

Tutto quello che vedo, tutto quello che sento

La tua voce, il tuo sguardo, la tua risata

Hai gli occhi che si ubriacano una notte

Quindi sto aspettando, sì sto aspettando

Se il tempo lo dirà

È andato così lentamente, ci è voluto così tanto tempo, ogni singola settimana era un anno

A volte chiamavamo per chiedere come stavamo

Finché non ho detto "Stai aspettando qualcuno o vuoi essere mio?"

Hai detto "Cosa rispondi?", io ho detto "Probabilmente non rispondi nulla"

Ma mettimi le braccia intorno e consuma quello che ho

E scava nel buio con la ricerca senza risposte

Perché non prometto niente, è l'unica cosa che posso mantenere

Ma sento qualcosa, ne sono quasi incantato

Tutto quello che vedo...

Hai detto «Aspetta un attimo, tieni le valigie

Dove andremo da qualche parte?

Dove dovremmo andare, dove dovremmo andare?"

Ho detto: "Non ci sono obiettivi, ma ci sono modi per arrivarci

Non voglio andare da nessuna parte, voglio solo portarmi un po' più lontano di qui »

Era notte, era notte, finalmente era notte

Stava arrivando la primavera, ero ubriaco e ottuso

Stavamo arrivando, eravamo VIP, era un after party per Kent

E tutto era un po' ambito, tutto era un po' famoso e

Tutto quello che vedo...

Tra Tumba e Järna c'è una chiesa in riva al lago

Ci andiamo ad ottobre, poco prima della neve

Questo vento è così forte, il mondo intero è teso

La notte buia è così buia, devo vederla di nuovo