Snö och marschaller - Lars Winnerbäck

Ta mig ut iväg med vinden, ta mig långt ifrån där jag var

Jag reser vart som helst, på vilket sätt du vill, behöver inte veta vart vi ska

Bara långt långt ner i djupet, bara högt upp på nåt berg

Där man ser skogarna och längre bort än så, då ser du livet ändra färg

Vi är de sista som går hem, vi är de enda som förstår

Det är snö och marschaller, grå snö och marschaller där vi går

Gör mig ung för första gången, gör mig gammal, klok och grå

Och gå med mig ut på plankan en gång till, det är kanske där vi måste gå

Bort från allt vi redan sett här, bort från allt vi redan gjort

Såg du vad små de blev, de stora städerna, allt som förut var så stort

Vi är de sista som går hem, vi är de enda som förstår

Det är snö och marschallr, grå snö och marschaller där vi går

Till de vackraste palatsn, och kyrkorna och tornen, och till rälsen dit den ska

Där våren strömmar in och gråten väller fram, det är kanske där vi

Måste va

Ta mig ut iväg med vinden, jag är inte säker på nånting

Bara det som känns i hjärtat, inget mer, kom och blås mig kära vind

Vi är de sista som går hem, vi är de enda som förstår

Det är snö och marschaller, grå snö och marschaller där vi går

Portami fuori con il vento, portami lontano da dove ero

Viaggio ovunque, in qualsiasi modo tu voglia, non ho bisogno di sapere dove stiamo andando

Solo molto in fondo nelle profondità, solo in alto su qualche montagna

Dove vedi le foreste e più lontano, allora vedi la vita cambiare colore

Siamo gli ultimi a tornare a casa, siamo gli unici a capire

Ci sono neve e marescialli, neve grigia e marescialli dove andiamo

Rendimi giovane per la prima volta, rendimi vecchio, saggio e grigio

E vieni di nuovo con me sull'asse, forse è lì che dobbiamo andare

Lontano da tutto quello che abbiamo già visto qui, lontano da tutto quello che abbiamo già fatto

Hai visto come sono diventate piccole, le grandi città, tutto ciò che era così grande

Siamo gli ultimi a tornare a casa, siamo gli unici a capire

Ci sono neve e marescialli, neve grigia e marescialli dove andiamo

Ai palazzi più belli, e alle chiese e torri, e alle ringhiere dove dovrebbe

Dove la primavera scorre e lacrime, forse è lì che siamo

Deve essere eh

Portami fuori con il vento, non sono sicuro di niente

Solo ciò che si sente nel cuore, niente di più, vieni e soffiami caro vento

Siamo gli ultimi a tornare a casa, siamo gli unici a capire

Ci sono neve e marescialli, neve grigia e marescialli dove andiamo