Tvivel - Lars Winnerbäck

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet

Du lever för stunden, precis som jag

Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar

Men lyckan i grunden, precis som jag

Vi är som personifierade Nittiotal

I ett virrvarr av chanser och val

Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer

Jag lever för kicken, precis som du

Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen

Jag har frihet i blicken, precis som du

Här står livet i farstun, så nära inpå

Men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör

Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör

Och jag ser hur du tänker på nåt

Hur du längtar dig bort

Som en fågel i bur

En obehaglig distans

En konstig känsla nånstans

Det känns tomt — eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår

När du somnar om natten, precis som jag

Utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset

Du lever för skratten, precis som jag

Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas

Vi proppar i oss och vi vaknar som as *

Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor

Dom hjälper mot ledan, precis som du

Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar

Och längtar till fredan, precis som du

Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?

Kan du känna hur det gnager i natt?

Det kallas tvivel…

Här står livet i farstun, så nära inpå

Men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel…

Sei libero e dai tutto per scontato, puoi ridere della vita

Vivi per il momento, proprio come me

Sono noodles e soldi presi in prestito, hai delle strisce grigie

Ma la felicità è fondamentalmente, proprio come me

Siamo come gli anni Novanta personalizzati

In un guazzabuglio di possibilità e scelte

Mancanza di routine, molte cattive abitudini, molti piani kitsch

Vivo per il calcio, proprio come te

Divento privo di ispirazione e triste per le richieste e lo stress

Ho la libertà nei miei occhi, proprio come te

Ecco la vita nell'atrio, così vicino

Ma è comunque qualcosa che rode

Si chiama dubbio, la cosa che infastidisce

Si chiama nodulo allo stomaco e uno strano umore

E vedo come pensi a qualcosa

Quanto desideri andartene

Come un uccello in gabbia

Una distanza scomoda

Una strana sensazione da qualche parte

Sembra vuoto - giusto?

Come un'abrasione pruriginosa e pungente è il vuoto che rimane

Quando ti addormenti di notte, proprio come me

Non ha senso la caccia all'ebbrezza, attraverso il tonfo e il rumore

Vivi per le risate, proprio come me

Siamo come mosche nel burro alla festa di qualcun altro

Ci imbottiamo e ci svegliamo come *

Qui sta l'ansia e roba alla deriva, mi concedo i dischi

Aiutano contro la noia, proprio come te

Ho tempo, ho giorni liberi, dove mi siedo e mi lamento

E desidera la pace, proprio come te

Riesci a sentire il suono della tua risata perduta?

Riesci a sentire come rode di notte?

Si chiama dubbio...

Ecco la vita nell'atrio, così vicino

Ma è comunque qualcosa che rode

Si chiama dubbio...